Tiden läker inte alla sår

Jag vaknade av alarmet som tjöt högt. Det dånade i mina öron när jag fulmade efter mobilen. Det tog ett långt tag, säkert flera minuter innan jag lyckades stänga av ljudet. Kvickt drog jag av mig den mjuka och tunga täcket och nästan hoppade upp ur sängen. Halvt sovande och drömmande rättade jag till alla fel och packade väskan när jag kände hur den här morgonen skulle förstöra allt. Men med ambition, övertalning och mod så forsatte jag dagen med tunga steg. 
 
När halva dagen var avklarad så bestämde jag mig för att fika med en fin vän och tittade på en fantastisk film med flera fina vänner. Utan popcorn och cola klarade jag mig igenom den långa dramatiska filmen med en gnutta skratt och snodda popcorn. Och nu ligger jag här i sängen som alla andra normala dagar. Men en sak skiljer den här dagen från alla andra. Tiden läker inte alla sår. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback